flowers

Min mage kurrar något förskräckligt. Vilket är mycket märkligt då jag för en halvtimme sedan stod i köket och bakade världens mest magnifika kladdkaka. Dock tog det slut på ägg mitt i, men mina bröder som är ca de mest glupska varelserna i universum, garanterade att det funkade ändå. Och det gjorde det ju!

Men nu, och 2bitar kaka senare, så kastar sig min mage från sida till sida och ber om näring. Alltså vad sjutton? Får kanske gå ner och ta en macka ändå. Lovar att jag har hamnat i någon mysko växt-period eller något, är alltid hungrig. (dock har jag inte växt en cm på längden sen 8:an men det är ju en annan historia vi kan låta bli att prata om)

HAHA, åh herregud.
Sedan måste jag berätta om den märkliga upplevelsen jag hade idag. Kom hem från skolan och mina bröder (det låter förövrigt så pretentiöst att säga "bröder" men kommer ej på ett annat sätt att benämna mina syskon, då det känns elakt att ta förgivet att ni vet vad de heter) ehrm i vilket fall, så satt mina bröder och spelade något skumt och brutalt tv-spel när jag kom hem. Och eftersom hela min uppväxt i princip har gått ut på att assistera min storebror när han spelar tv-spel (helt sant och mycket tragiskt), så satte jag mig ner rent maniskt och tittade på. Är en sådan som hellre kollar på än spelar själv.

Sedan bytte vi spel, då vi tröttnade lite på det andra, och min storebror hittade någon demo för ett spel som hette "Flowers". Enbart för att det hette flowers och lät så fruktansvärt skrattretande harmoniskt och pedagogiskt att vi inte kunde låta bli. Och herregud, hjälp jag har aldrig sett ett sådant skumt spel någon gång i mitt liv.
Det hela går ut på att man är ett blomblad som ska fånga andra blomblad, och med kraften från blommorna ska man göra den gråa ängen grön igen. Och träden börjar blomma och den harmoniska musiken tonar in och jag och Arvid var tvungna att turas om att spela då vi skrattade så himla mycket åt detta.
Det kändes ungefär som ett sådant spel som en grupp överbeskyddande föräldrar skapat åt sina barn för att de inte ska inte ska utsättas för det hemska vardagliga våldet i dagens tv-spel. Man får heller inga riktiga poäng, utan man ska bara sammankoppla blommorna och herregud. Herregud. Mina ord räcker inte till för att beskriva detta underbara tv-spel.

Dock efter att ha spelat det hela i säkert 1,5timme så kom vi till sista leveln som utspelade sig i mörkret på en äng, och plötsligt var man själva ljuset som skulle binda vindkraftverken ihop och herregud. Herregud. Det kändes som något som var menat att vara oerhört djupt och leda till en religiös upplevelse och jag bara kunde inte sluta skratta. Skäms Julia, skäms. Men jag kunde liksom inte sluta tänka på att detta är ett spel jag skulle kunna presentera för min djupt kristna farmor och hon skulle liksom bara sätta sig ner och titta på, kanske fälla en tår eller två, och bara ja julia gud så vackert. Och på något sätt skulle the power of flowers binda världen samman med sitt budskap om evig harmoni och föra in lite värme i mänsklighetens ack så kalla hjärta. Och så skulle vi alla kunna samlas, fria ute i naturen, och springa nakna som små barn på ängar och bara vara oerhört lyckliga.

Eller kanske inte.

Här är trailern till Flowers i alla fall om ni känner för att spela det.
GÖR DET GÖR DET. Köp det snälla så kommer jag hem till er och spelar. Det är det roligaste jag har haft på länge.