Detta följande ord har dansat schottis i min hjärna den senaste veckan: Jitterbugg. Jag vet ej varför men den senaste tiden då jag funnit mig själv sittandes och stirrandes in i väggen, utan att tänka på någonting, så dyker det ordet upp i mitt huvud. Jitterbugg. Vilket sedan följs av en bild av Gunde Svan och Lill-Babs som skakar sina lurviga till någon klämmig melodi. Hahahhaa gud vad är det för fel på mig.
Tänk om jag är typ hemsökt, varför kan jag inte sluta tänka på det här? Tänk om det bor ett litet spöke i min garderob eller så, som passar på att smyga sig fram när jag ser frånvarande ut och ställer sig mycket nära och med all sin kraft, all sin passion, viskar det ordet som är själva essensen till hans liv på gatorna där han tjänat sitt uppehälle genom att bugga loss med främlingar. Alltid med ett leende på läpparna som talar om att nog gillar han att bugga, men om du tittar på djupt in i hans ögon kan du se att tango är hans riktiga passion. Allt detta har lett fram till nu, detta mystiska dansgalna spöke, lutar sig framåt och viskar i mitt öra: "Jitterbugg."
Nåväl åter till verkligheten, som för tillfället är väldigt olik det dansimperium som jag framställer det som. Är det ens ett ord? Dansimperium? Det är det nu i alla fall.
Idag har jag och min arma moder tapetserat mitt rum.Såhär ser mina nya tapeter ut:
Björkar.
Haha, så ja. I 4timmar idag har jag och mamma tapetserat, jag hade hand om tapetklistret och fick limma då man ej bör lita på mig med en linjal. Då jag är alldeles för lat för att göra något riktigt, så säger jag saker som "Äh, men det är typ rakt" och använder mina armar för att mäta. Tydligen går sånt inte för sig när man tapetserar, så min mamma fick ta över den biten. Så hon mätte och rätade ut och jag dränkte mig själv i tapetklister. VILKET SAMARBETE. wow imponerad
Efter ett tag så tappade jag motivationen litegrann, då väggen verkade vara oändligt stor och den växte med minst 5m varje gång jag mätte. Och till en följd av att jag klättrat upp och ner på en stege väldigt mycket så blev jag väldigt yr, så jag bestämde mig för att underhålla min mamma istället när hon fortsatte. Bravo Julia, bravo. Så jag satte mig ner på golvet och sjöng introt till Huset Silfvercronas Gåta, vilket är bland det roligaste jag vet då det först är en väldigt lugn melodi och sedan plötsligt och väldigt dramatiskt så skriker en man KRÅKORNA KRAXAR I BORGENS TORN, och det hela är väldigt svenskt 60tal och så roligt + lite kasst på ett underbart sätt. Lyssna på den här, bästa biten är "ond bråd död". Alltså jag älskar hur dramatiskt det är.
Jag och mamma kom även på den elementära idén att tapetsera golvet också med björktapeterna, så att när vi får gäster kan vi stolt öppna dörren och säga "Och här har vi ytterligare ett exempel på ett äkta trägolv". Okej mamma hade ingenting med det skämtet att göra, det var jag. Jag erkänner. Men jag tyckte det var kul i alla fall. Så kul att jag fortsatte dra skämtet så långt att jag föreslog att vi skulle göra om hela mitt rum med naturtema, då jag redan har björktapeter och en lampa med moln på, så skulle man kunna sprida ut lite jord och bark på golvet. Och så kan vi spendera våra söndagar där, med en varsin termos, och glänsa oss i solen från mitt takfönster.
Jag lämnar er här med den vackra och innovativa vision ännu i era huvuden, och önskar er en trevlig helg.
Fridens liljor!
Tänk om jag är typ hemsökt, varför kan jag inte sluta tänka på det här? Tänk om det bor ett litet spöke i min garderob eller så, som passar på att smyga sig fram när jag ser frånvarande ut och ställer sig mycket nära och med all sin kraft, all sin passion, viskar det ordet som är själva essensen till hans liv på gatorna där han tjänat sitt uppehälle genom att bugga loss med främlingar. Alltid med ett leende på läpparna som talar om att nog gillar han att bugga, men om du tittar på djupt in i hans ögon kan du se att tango är hans riktiga passion. Allt detta har lett fram till nu, detta mystiska dansgalna spöke, lutar sig framåt och viskar i mitt öra: "Jitterbugg."
Nåväl åter till verkligheten, som för tillfället är väldigt olik det dansimperium som jag framställer det som. Är det ens ett ord? Dansimperium? Det är det nu i alla fall.
Idag har jag och min arma moder tapetserat mitt rum.Såhär ser mina nya tapeter ut:
Björkar.
Haha, så ja. I 4timmar idag har jag och mamma tapetserat, jag hade hand om tapetklistret och fick limma då man ej bör lita på mig med en linjal. Då jag är alldeles för lat för att göra något riktigt, så säger jag saker som "Äh, men det är typ rakt" och använder mina armar för att mäta. Tydligen går sånt inte för sig när man tapetserar, så min mamma fick ta över den biten. Så hon mätte och rätade ut och jag dränkte mig själv i tapetklister. VILKET SAMARBETE. wow imponerad
Efter ett tag så tappade jag motivationen litegrann, då väggen verkade vara oändligt stor och den växte med minst 5m varje gång jag mätte. Och till en följd av att jag klättrat upp och ner på en stege väldigt mycket så blev jag väldigt yr, så jag bestämde mig för att underhålla min mamma istället när hon fortsatte. Bravo Julia, bravo. Så jag satte mig ner på golvet och sjöng introt till Huset Silfvercronas Gåta, vilket är bland det roligaste jag vet då det först är en väldigt lugn melodi och sedan plötsligt och väldigt dramatiskt så skriker en man KRÅKORNA KRAXAR I BORGENS TORN, och det hela är väldigt svenskt 60tal och så roligt + lite kasst på ett underbart sätt. Lyssna på den här, bästa biten är "ond bråd död". Alltså jag älskar hur dramatiskt det är.
Jag och mamma kom även på den elementära idén att tapetsera golvet också med björktapeterna, så att när vi får gäster kan vi stolt öppna dörren och säga "Och här har vi ytterligare ett exempel på ett äkta trägolv". Okej mamma hade ingenting med det skämtet att göra, det var jag. Jag erkänner. Men jag tyckte det var kul i alla fall. Så kul att jag fortsatte dra skämtet så långt att jag föreslog att vi skulle göra om hela mitt rum med naturtema, då jag redan har björktapeter och en lampa med moln på, så skulle man kunna sprida ut lite jord och bark på golvet. Och så kan vi spendera våra söndagar där, med en varsin termos, och glänsa oss i solen från mitt takfönster.
Jag lämnar er här med den vackra och innovativa vision ännu i era huvuden, och önskar er en trevlig helg.
Fridens liljor!
Jag förstår verkligen inte hur du kan vara så rolig. Ligger på tangentbordet samtidigt som jag försöker skriva detta
SvaraRadera