samhällets fucking orättvisor

Det känns som att det var ett tag sedan jag skrev någonting på denna lilla blogg. Hujedamej. Alltså något riktigt, ett riktigt gnälligt inlägg, aaah det var minsann längesen. Har ni saknat det? FÖR DET HAR JAG. GUd. Har använt min mamma som utlopp för min inre gnällighet de senaste dagarna och börjar misstänka att om jag snart inte slutar upp med det så kommer hon dumpa mig på någon liten ö i Söderhavet. Och det vill vi ju inte. Tänk så förfärligt solbränd jag skulle bli med min bleka hy. Så därför är jag nu tillbaka, denna gång med ännu mer skumma liknelser samt fler inlägg skrivna med jobbiga stycke-indelningar. Wihoo!!!

Har varit hemma och varit sjuk några dagar nu, minns knappt vilken dag det är idag... Tisdag? Måndag? Det är måndag va? Ack, så många frågor så få svar. Ibland önskar jag att jag hade en mikrofon som man kunde skrika in (eller prata i normal samtalston beroende på hur desperat man är), som man kunde skrika in frågor i och så skulle den komma med visa svar i en djup Saruman/Morgan Freeman-röst. Jag skulle inte behöva någonting annat. Bara det. Jag och min mikrofon.

I lördags var jag hos Sara i Högbo, då hon hade sitt 19års-kalas. Det hela var mycket trevligt, och Sara bjöd oss på en spektakulär middag. Drömmer fortfarande vackra ljusklädda drömmar om chokladtårtan. Så fint.
Sedan dagen efter vaknade jag med ont i halsen och feber, varvid min far sade "Så kan man må om man varit på kalas!" i ett tappert försök att vara lite rolig. Det uppskattades icke och jag spenderade resten av dagen med att uppta hans favoritplats i soffan, och passade på att snörvla lite extra när han var i närheten.

Låg sedan en lång tid och funderade på hela fenomenet med sommarstrumpor, och hur fruktansvärt idiotiskt det är. OCH VARFÖR GÅR ALLA PÅ DET usch usch usch finns inget jag hatar så mycket. Det är ju så himla värdelöst? Jag känner att sommarstrumpor är strumpor för människor som inte vågar ta ställning i livet, som bara velar sig fram och aldrig reflekterar över sin existens. För om de gjorde det kunde de ju välja om de antingen vill ha på sig RIKTIGA strumpor eller gå barfota så som Gud skapade dem. VEM behöver ett mellanting? VEM vaknade en morgon och bara "nej, jag behöver en ny sorts strumpa!". ALltså hur nej, haha jag orkar inte hur upprörd jag blir över detta. Men sommarstrumpor gör mig så ilsk, då alla verkar bära dom också. Speciellt ilsk blir jag då jag alltid tappar bort mina strumpor, och tar då istället av mammas strumplåda som består av 90procent sommarstrumpor, och det är så hemskt. Speciellt en vinterdag i januari och det är de enda strumporna som finns, och så tar man ett steg ut i en snödriva och så trillar det ner fyra liter snö i skorna och så är man död. Och resten av dagen kan man känna hur kylan sakta sprider sig i hela kroppen på grund av den där felande länken i DNA-molekylens uppbyggnad - Sommarstrumpan.


             
SÅ sant, everybody huuuuuuurts sooomeeetiiiiiiimeeees.

P.S.
Jag mår faktiskt lite bättre nu när jag fått avreagera min vrede på något. Och när vi ändå håller på kan jag passa på att berätta att en kille som jag har samma lektion som (okänt ämne och okänd kille pga internet), gillar att säga 'fucking' lite för mycket när han håller sina tal om samhällets FUCKING orättvisor och hur patriarkatet FUCKING krossar människorna. Allt detta inför vår stackars lärare som ler ett leende som ej når ögonen. Kan vi snälla skratta åt detta så blir jag glad. Tack.