söndag 18 november 2012

den ocharmiga sanningen

Söndagkväll,
nyss hemkommen från balett (första gången sen uppehållet över lovet, har därför nu ont ca överallt)
och nu
nu

nu
nu
nu


NU.

Nu pluggar jag matte, för jag har prov på tisdag.
Och nej men va? Varför har du matteprov? Är du inte klar med det? Tänker ni säkert nu.
Nej, av någon outgrundlig anledning så var jag sjuk (så himla onödigt) och missade mitt prov i andragradsekvationer förra året. Och istället för att ta igen det då, vilket förmodligen hade varit mest vist, så valde jag att fokusera på den växande högen av uppsatser som skulle lämnas in innan sommarlovet.

Så nu sitter jag här,
den 18de november. Klockan 20:58,
och tro mig, minuterna rullar iväg otroligt  sakta när man pluggar matte.



Hahahha, åh, mattebokens tappra försök att vara pedagogisk och uppmuntrande. <3
Så himla misslyckat.


Mattelärare,
det måste nog vara det otacksammaste jobbet någonsin.
För även om du är världens bästa lärare,
så hatar alla dig. För du introducerar om och om igen matten till deras liv.
Det är bara så.




Så ja,
här ligger jag nu på golvet.
Golvet är förövrigt världens bästa plats att plugga på,
stolar kommer ej på fråga.
Om jag sitter på en stol när jag ska plugga, så glider jag bara sakta av den, och hamnar till slut på golvet i en hög.
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker fokusera,
min kropp vill inte.
Därför: golvet är min vän.


Det var allt för mig och detta evighetslånga matteinlägg.
Jag hoppas ni har det bra,
och pysslar om er själva och kommer ihåg att vattna era krukväxter o.s.v.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar