lördags påhitt

Hej där alla isglassar & tekoppar!

(Är ej riktigt säker på huruvida isglassar och tekoppar kan läsa min blogg, men jag gillar att låtsas att de kan det). 

Så, vad gör ni denna afton?

Fint. Fortsätt med det. 

Själv lyssnar jag på The Beatles, äter mörk choklad (fick det i namnsdagspresent yay) och dricker te lite på sidan av. Har precis varit ute och gått i 1½timme med Stella som har studsat vid min sida hela vägen, alltså jag förstår verkligen inte hur en hund kan studsa så eller hur sjutton hon orkar, men studsar det gör hon som om det gällde livet. Det är lite gulligt faktiskt. Men lite irriterande då man går nedför isiga backar och har en studsande hund i koppel framför sig som drar en framåt med sina entusiastiska studs, och man måste gå försiktigt försiktigt för att inte ramla och slå sig fördärvad. Stella är nämligen fortfarande i den valp-åldern där hon inte riktigt förstår att hon inte kan kasta sig åt alla håll utan att jag också följer med.

Igår var en ganska händelsefull dag, jag bar ut och städade allt i mitt rum då mitt rum just nu håller på att renoveras, jag anmälde mig till högskoleprovet, gick på långpromenad (surprise haha), var och simmade och lagade mat åt hela familjen. Spenatlasagne. Det var himmelskt gott.

Så, för att avsluta detta något melankoliska och lugna inlägg tänkte jag dela med mig av två saker jag gillar idag:

Ljusrosa brogues.
Herrejesus min skapare vad vackra de är.
Jag vill krama den som kom på denna idén.
Min farmor säger alltid att man inte ska säga Guds namn för att det är att häda, men jag tror att om det finns en Gud så har han nog inget emot att jag använder hans namn i sådana här sammanhang. Jag menar, vem vill inte vara förknippad med ljusrosa brogues? Just det.

Och ett  väldigt fint hus.
Vilket påminner mig väldigt starkt om huset/herrgården i Stolthet och Fördom från 2005 med Keira Knightley. Ugh, jag vill inte bli advokat eller läkare eller rik, allt jag ber om att få bo i ett fint hus, ha ett eget bibliotek och ha tillräckligt med resurser för att överleva. I DEMAND NO MORE.
Vart finns fonden som skänker pengar till 18åriga orealistiska romantiker? VA???
Vi är nämligen en oerhört utsatt grupp i samhället, skulle jag vilja påstå.