torsdag 26 september 2013

life is le dance and you are the snowball of my perfect eyes senorita


Goder afton!
Det var några dagar sedan vi hördes vid nu, du och jag. I denna ständiga rendez-vous som är livet. Våra blickar möttes över en bokaffär i Paris, du med en baguette under armen och jag med vårens första blommor i håret. Du log ett leende som kunde fått nunnorna att gå i kloster (vilket de ju också gjorde), och jag smälte som en Piggelin i vårsolen. Vi gick sedan arm i arm (din högra arm, då den andra bar på croissanten som du älskade så högt... så... högt... kanske till och med högre än mig?). Men vi visste nog redan då att vår kärlek var dömd, den var för djup för livet, så skinande och kristallklar att inte ens den blekaste skandinavier kunde mäta sig med den nivå av ljusstyrka med vilken den lyste. Vi var aftonstjärnan, Jean-Pierre, vi var aftonstjärnan. 

Och tillbaka till verkligheten och mig, hej mina goda vänner!
Häromdagen hade jag en obligatorisk föreläsning klockan 8 på morgonen, så det var bara att kravla upp ur sängen 4:20 på Onsdagsmorgonen för att sedan ta 5:39tåget till Uppsala. Var framme vid 8 och var så trött. Höll på att dö när jag insåg att vi skulle vara i en jättestor sal och att föreläsning handlade om ORDBÖCKER. Alltså jag poängeterar: en två timmars föreläsning om ORDBÖCKER. Och ja, det var ungefär lika roligt som det lät. Plus det faktum att jag var tvungen att sitta och nypa mig själv i armen hela tiden för att inte somna och börja dregla på mina klasskamrater bredvid. Vi känner nämligen inte varandra så väl att jag känner mig bekväm att dregla på dem än, och förmodligen kommer jag aldrig att känna mig bekväm med det heller misstänker jag. Dregling är enbart okej i närheten med personer man känt i minst 4år. Men okej, jag satt i alla fall där under föreläsningen och försökte hänga med på vad den lilla farbrorn längst framme pratade om. För även om ämnet i sig själv var ganska så absolut dödstrist, så var det ganska fint att han var så passionerad om sitt yrke. Det liksom lyste i hans ögon när han gick igenom de olika typerna av ordböcker som finns, och eftersom han själv höll på med att skriva ordböcker var han inte sen att berätta för oss att de för nuvarande var på bokstaven K och var MYCKET exhalterade med att börja på bokstaven L.
Vid ett tillfälle så visade han också några internetkällor han tyckte vi kunde använda oss av om vi någonsin skulle skriva en uppsats om ja... ord? och ordböcker? Och då utbrast han med nästan barnslig glädje: OCH DET HÄR ÄR EN SIDA JAG SJÄLV ANVÄNDER DAGLIGEN! OCH SOM JAG TYCKER NI ALLA SKA SPARA TILL ERA FAVORITER PÅ DATORN!

Sidan var: thesauruslex.se
Alltså,  THE SAURUS LEX. Jag orkar inte vilket fruktansvärt dålig ordvits, och vid det laget började en hel del av åhörarna skruva sig i sina säten och tjejen bredvid mig gjorde sitt bästa för att kräva ett skratt. Det blev inte bättre heller när han öppnade sidan.
Detta är vad vi såg:


Thesauruslex.se - nu och för all framtid nedsparad till mina favoriter.

Om man går in på den riktiga sidan så dansar dinousaurien också alltså nej haha, NEJ. Och den är i den där typiska färgen som alla hemsidor hade anno 1996, och jag dör. Jag dör. Jag fattar att detta ej är särskilt kul nu när jag pratar om det, men sådär vid 9-tiden på morgonen efter ca 4timmars sömn och en oändlig tågresa var min humornivå ovanligt låg. Men jag lyckades åkalla mitt inre lugn och kväva det massiva skrattanfall som höll på att växa upp i mitt inre, medans tjejen bredvid mig inte kunde hålla sig längre och skrattade (något kvävt bakom sin hand) rakt ut i den dödstysta superseriösa salen. Alltså, han kan inte INTE ha hört det. Lilla professorn, jag hoppas han ej tog illa upp. Fortsätt vara insnöad på ordböcker, I like you. Kan komma på alla dina föreläsningar om du lovar att de involerar fler dansande dinosaurier,
eller jag tar tillbaka det där.
Jag orkar nog inte.


Och nu vidare till uppdatering på MODE-FRONTEN: har typ levt i denna outfit den senaste tiden. Typ kattklänning + tjocka strumpbyxor och tofflor eller pyjamas och tofflor de dagar jag är hemma. BÄST <333
På denna bilden demonstreras också hur abnormt långa armar och vassa armbågar jag har, du vill inte försöka tränga dig före kön framför mig inte. Då jevlar.


Okej, god natt. Jag behöver sova nu. Seya later alligators

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar