vet du vad?
Någon dag skulle jag vilja vandra förbi dig på stan, utan att säga någonting,
jag skulle se dig i ögonvrån och plötsligt var du bara där.
Du frågar aldrig, utan du bara hänger på.
Inga fnissningar, inga skratt, inga dumma skämt, sarkastiska kommentarer eller ursäkter.
Kanske frågar du mig vart jag är påväg, vart jag varit eller vilket datum det är eller hur gammal jag är eller hur gammal du är.
Det spelar ingen roll,
åh.
Vet du vad?
När vi vandrar där på stan,
den där dagen, det där året, den där staden.
"Är du okej?"
Jag skulle för första gången vrida på huvudet och möta dina ögon, le lite dovt, och nicka lite lätt.
"Ja."
Du stannar.
Jag går vidare.
Du tittar.
Jag blundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar