Har smidit lite planer för framtiden, sovit på soffan med Stella och kollat på The Hobbit med lillebror.
Hörde även talas om att resten av världens skolbarn började i skolan idag, men efter som man är humanist med extremt glest schema så börjar jag imorgon istället. Möhöhö, pls don't kill me.
Efter att filmen var slut så satt min lillebror alldeles tyst och såg ledsen ut, "Vad är det? Tyckte du inte om den?" frågade jag (något nervöst pga alla jag känner måste älska The Hobbit). Varvid han började gråta och tittade på mig och sa "Är det slut nu? Måste jag vänta ett helt år tills nästa film?".
Alltså, så himla söt. Dör.
I feel your pain, bro. I feel your pain.
Skulle också kunna börja gråta över Peter Jacksons briljanta men samtidigt oerhört onda sinne som drar ut sådant stort mellanrum mellan filmerna. VILL NI ATT JAG SKA LIDA??? Men det är okej ändå, man måste väl ha något att se fram emot 2013 & 2014 också.
Ska inte gå in något djupare i detta hemska ämne då min själ riskeras att brytas i två delar om detta fortsätter.
Ni har min tillåtelse att ignorera mitt stela leende. Saknar förmågan att le naturligt på bild.
Håller förövrigt på att förse mina lillebror med fina livsråd (hahaha) och god smak, medan hans hjärna fortfarande är mjuk, eller hur de nu brukar säga. SOM EN SVAMP. Barn har hjärnor som svampar, så säger man! Pardon.
Hittills har jag lyckats med följande: Han har en tiger som heter Roger (jag har ju Rolf mehehe, se bilden ovan), han har utmärkt smak när det kommer till litteratur och filmer: Harry Potter, Sagan Om Ringen (och The Hobbit nu då) och Narnia. Han har en samling av flugor (jag har en samling av klänningar, alltså STJÄRNSYSKON). Dessutom är han ett väldigt lugnt barn som aldrig hamnar i bråk, helst deltar i lugna aktiviteter och blir nervös i stora sociala sammanhang. Och han älskar scones.
Jag må ha misslyckats att influera resterande syskon, men Axel. Axel har jag lyckats med. Han är min mini-me. Fast kille då. Ehm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar