Glömt bort den och slutat tänka på den.
En dag, en vecka, en månad. Tiden går.
Men en dag så kan ni liksom höra hur era tankar kring det ni läste fortfarande tickar någonstans allra längst bak i huvudet. Det tickar och tänker och nya tankar poffar upp och kastas ut i hjärnsubstansen - nya tankar kring det ni har läst. För egentligen har ni liksom aldrig slutat tänka på det, egentligen var det något ni undrade över, något ni inte riktigt förstod, som ni aldrig släppte.
Vem var mördaren? Vad hette den där huvudkaraktären nu igen? Vem knuffade ner Cathy för trappen, och vem sjutton var det som spökade i huset?
(Det sista exemplet är hämtat ur mitt eget bakhuvud, från en bok jag läste för 2år sedan, vilket ständigt återkommer i mitt huvud. Titt som tätt. Lite lustigt att den just handlade om ett hemsökt hus, det är just det den gör - hemsöker mig. Måste kanske läsa om den snart, men den är sjukt läskig).
Man tror att man har glömt, att det är slut nu. Den sista sidan är vänd och mysteriet är löst.
Men saker har ju en tendens att komma tillbaka, förr eller senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar