Vad jag vill göra nu

Är extremt trött och stressad av allt som pågår just nu. Vill helst krypa ihop i en boll och gömma mig under mitt täcke och aldrig kliva upp igen, bara sova igenom dagarna - utan att äta, läsa eller någonsin resa mig upp. Bara sova dag ut och dag in i någon slags ändlös dvala.

Har verkligen ingen motivation för någonting just nu.
Vill inte gå i skolan imorgon. Allt är fånigt och dumt.

Så, för att pigga upp mig själv lite så har jag gjort en lista över saker jag egentligen skulle vilja göra just nu.
Hur en perfekt dag skulle se ut, med utgångspunkt från dagens önskemål.

Morgonen.
Skulle vakna upp på Orientexpressen, helt utvilad och lugn, och tåget skulle just då befinna sig någonstans på den irländska landsbyden.
Mitt ute i ingenstans, och allt är bara grönt och underbart fint. Skulle kanske veva ner rutan också och
andas in luften. Tåget skulle låta sådär klodonkklodonkklodonk som gamla tåg gör när de tuffar fram.

Tågkonduktören skulle knacka på dörren till min nästintill tomma kupé och hälsa att vi snart ska kliva av.
Jag har ingen aning om vart. Men jag lyder och klär på mig denna ensemble. Har även världens bästa hårdag, och mitt hår är långt och lockigt och gör precis som jag vill.



Fast istället så sätter jag på mig dessa skor. (mina skor som är de finaste i hela världen).


Skulle kliva av helt ensam och mötas av denna åsyn. ett slott ute på en liten ö, och det skulle vara precis lagom varmt för att gå barbent. Ljumt i luften. En av slottets betjänter skulle möta mig nere vid stranden i en båt, och sedan ro mig över.




Sedan skulle jag möta den gamla slottsherren, som jag sedan länge är bekant med. Han skulle vara oerhört fridfull, gammal och vis. Tänker mig också att han ser ut lite som Dumbledore (samt att han på alla sätt och vis är precis som Dumbledore).
Sedan skulle han ta fram den här nyckeln, och med ett hemlighetsfullt leende skulle han be mig att ställa ner mina väskor, för han har något han gärna vill visa mig.


Nämligen hans magnifika bibliotek som också är oerhört hemligt. Ingen annan än han och jag får gå in där, bara någon tjänare då och då som sopar golven. Men vi skulle gå där längs med bokraderna och han skulle berätta om alla böcker, och jag skulle få ta ut precis hur många jag ville att titta på och lukta i.
De skulle alla vara oerhört gamla, ha vackra omslag och vara ovärderligt sällsynta böcker. Tänker mig att jag nog ser boktitlar som handlar om historiska hemligheter, kartböcker, äventyr och gamla sagor.



Självklart får jag också denna otroligt vackra bok av honom att ta med mig hem.


Efter det skulle jag återvända till mitt rum i slottet, kanske dra på mig en kappa och gå ut och gå i det vackra irländska höstlandskapet. Utanför porten skulle mina allra bästa vänner stå och vänta på mig, och vi skulle hitta på massa bus: kasta löv, springa genom åkrar, skratta när någon ramlar omkull (dock skulle ingen göra illa sig såklart) samt vandra i bekväm tystnad genom skogen. Vi skulle alla komma oerhört bra överens och alla var bästa kompisar med varandra. Ingen hamnade i skymundan.


Efter att ha kommit in, och vilat oss lite (mina kompisar hade ju såklart alla egna rum på slottet), och läst lite i
min nya bok så skulle vi bestämma oss för att gå på upptäcktsfärd i slottet. Vi skulle gå genom alla korridorer, öppna stängda dörrar till uråldriga rum och titta på gamla målningar på väggarna.


Slottet skulle vara byggt någon gång på 1200-talet och vara helt perfekt bevarat med tusentals målningar, vacker arkitektur och vara sådär lite mysigt halvmörkt och dystert.
Vi skulle känna oss som drottningar och kungar från svunna tider.


Plötsligt är det kväll, och det är dags att byta om till middagen. När jag återvänder till mitt rum ligger denna otroligt vackra svarta sammetsklänning och väntar på mig. Under har jag vita strumpbyxor och svarta skor.
Det är den skönaste klänningen jag någonsin haft på mig, men samtidigt också den vackraste: och slottets alla ljus skulle speglas i det svarta sammet, som i vissa ljus skiftar i midnattsblått.


Trots den högtidliga stämningen i slottet, så är det till min förvåning min absoluta favoriträtt till mat. Tomatsoppa, med nybakt bröd till.


Och till efterrätt morotskaka.


Innan vi går och lägger oss sätter jag och mina finaste kompisar på oss pyjamas och nattlinnen, och med varsin lykta går vi ut i skogen till vår koja. Där sitter vi uppe länge, länge framför lägerelden i vår superfina koja och berättar historier och pratar om sådant som har hänt. Kanske vad man är rädd för, vem man är kär i och vad man tycker är sådär otroligt vackert så man vill dö. Sedan somnar vi där i skogen, allihopa i kojan.
Och på stjärnhimlen syns tusentals stjärnor.