litteraturmänniskan tar över och gråter åt allt vackert

åh gud allt är så vackert just nu

vill lägga mig ner i närmsta hörn och gråta pga så lycklig

och nej, inget speciellt har hänt, don't get excited now.
har bara fått en överdos i nördnostalgi i form av Tolkien-magi.
hade en helt medioker dag igår, allt  var grått och trist, och sedan reste jag mig ur fåtöljen och bara "Nej! Nu ska jag gå på bio!" och så gick jag på bio. själv. på världens bästa film. igen. för andra gången.
det är få saker jag känner så passionerat inför som The Hobbit, alltså åh, dör vad fin den är.
vill se den alla dagar.

och idag efter att ha vandrat alldeles för många timmar på staden och sprungit ärenden över hela gävle, så slog jag mig ner i läsfåtöljen och började läsa Silmarillon. fy och skam på mig som ej läst denna underbara bok tidigare. mitt löfte inför 2013 är att läsa ut hela pappas hyllplan som involverar Tolkien. älskar tolkien. vill tapetsera alla väggar i mitt rum med bilder på Tolkien, så att jag varje dag kan vakna och glädjas åt de små sakerna i livet, samt hans eviga visdom.

älskar språket och hur Tolkien skriver också, det är så enkelt språk - men man får liksom ändå en sådan klar bild och allt känns så verkligt fastän det är fantasy, och hur liksom allt är fint och perfekt. och åh. åh.



jag skulle seriöst kunna leva enbart för bra filmer och fina böcker, det räcker liksom. allt annat är bara en trevlig bonus. har en sådan kulturell lycka just nu att jag bara går omkring och ler alla dagar, året om, höst och vinter, sommar och vår.
samtidigt som det också är min största olycka, kan vara deprimerad i flera dagar när jag kollat klart på en bra film, läst ut en bok eller sett något vackert. någon på tumblr satte ord på detta väldigt korrekt och fint:

I have come to the conclusion that good books will leave you with a smile on your face.But great books will leave you heartbroken and likely in the fetal position because the author steals your soul with their words, and the very thought of leaving the world and the characters hurts.

att allt ska ha en baksida.
men det är något jag kan leva med.

alltså, jag skojar inte. har sällan varit så lycklig som jag är idag. är kanske världens största Tolkien-nörd. men det är okej. det är okej.
tur att jag har kompisar som är minst lika passionerade inför detta som jag, så vi tillsammans kan diskutera varje aspekt av allt vi älskar utan att trötta ut varandra.

ni förstår kanske nu varför jag ej har en bokblogg, jag har helt enkelt för många känslor inför litteraturen att jag inte kan skriva ordentligt. det blir en känslomässig massa som svämmar över.
är världens känsligaste vrak när det kommer till böcker och saker jag älskar, är som en sådan där förälder som gråter på sina barns skolavslutningar när de sjunger "Den blomstertid nu kommer". den föräldern vi alla skäms för. därför är mitt budskap nu till er: omfamna er inre pinsamma förälder. det är okej. läs din favoritbok och gråt. det är okej. jag finns här för dig.

och förlåt, jag kände bara inte för versaler idag. idag är en versalfri dag.